Året 2015 var ett tungt år för de två anrika klubbarna Liatorps IF och Eneryda IF, bildade 1931 respektive 1930. De förstnämnda åkte på en rejäl spelarkris efter säsongen 2014 på grund av olika faktorer som Häradsbäcks IF:s uppstart och en åldrande grupp spelare. Kvar blev en tunn trupp i stort behov av förstärkning men som med nöd och näppe lyckades placera sig på en 8:e plats i division 5. Eneryda IF hade året 2014 åkt ur division 4-elit och kvalade negativt säsongen efter, 2015, och lyckades hålla sig kvar i fyran med en åldrande trupp och med noll återväxt då ungdomarna i Eneryda spelade fotboll i Liatorps ungdomslag.2015 hade föreningarna inlett sitt första samarbete när man beslutade att slå samman respektive b-lag för att gemensamt kunna låta marginalspelare få speltid utöver A-lagsfotbollen. Även där syntes spelarbristen då det ledde till WO-matcher och en del storförluster som följd av bristfälliga lag. Oavsett hade den första bekantskapen ägt rum och när de båda klubbarna summerade sina säsonger och trupper hade man en gemensam nämnare: bristen på spelare.
Beslutet om sammanslagning togs och den 14:e oktober informerades spelarna om beslutet av de två föreningarnas ordförande Sven Andersson (Liatorp) och Fredrik Johansson (Eneryda) och det togs emot med blandade känslor, men mestadels positiva sådana. En del spelare lämnade, en del i protest mot beslutet att slå samman de två forna rivaliserade herrlagen och en del som inte räknade med att platsa i truppen som skulle spela division 4 säsongen 2016. En plats man fick genom Eneryda IF:s lyckade kvalspel.
De två olika föreningarna fortsatte dock att existera och har även idag separata verksamheter i respektive ort, men med gemensamma seniorlag och ungdomslag. Ett nytt klubbmärke formades med målsättningen att skapa en hybrid av de två forna klubbmärkena. Inspiration togs, utöver de ursprungliga emblemen, från Brasilien och laget Associação Atlética Ponte Preta med dess ikoniska sköld. För att ytterligare trycka på satsningen och fotbollen placerades även en klassisk läderkula på vänster sida av skölden. Även nya tröjor och tröjfärger skulle tas fram. Ett ämne som diskuterades flitigt med massvis av idéer om färgkombinationer som gul-vit, röd-gul. Efter en omröstning i spelartruppen blev det slutligen en dominant svart färg från Enerydas gul-svarta och röda detaljer från Liatorps röd-vita. Reservstället blev en korsning av de båda klubbarnas huvudfärger gul och röd och blev därmed orange.
Idag står vi som Älmhults kommuns nästa största förening sett till medlemmar, verksamhet och publik och har en tydlig röd tråd genom föreningen att satsa på lokala spelare med anknytning till klubbarna och på så sätt skapa ett större intresse för både spelare och publik. När antalet klubbar och spelare blir färre i området och kvalitén lägre kommer LEIF stå starka med en kraftfull organisation som stärkt fotbollen i den norra och mellersta delen av kommunen. I en tid där fotbollen blir alltmer sekundär och småklubbarna lider i takt med ungdomars minskande intresse kan förhoppningsvis LEIF ta hand om de som faktiskt fortfarande brinner för lokalfotbollen.
