SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Liatorp/Eneryda IF
Två byar - ett lag

HERRLAGETS ÅRSKRÖNIKA: Del 3 - Vår stund på jorden.
2021-11-07 21:59

Den sista delen av årskrönikan 2021. 

Etapp 3 – Vår stund på jorden.
Visst känns det konstigt att säsongerna brukade vara i 22 omgångar? Hur orkade man? Hur gick det till? Precis som 2020 skulle säsongen 2021 enbart bestå av en halv säsong. Första matchen var avverkad. 11 åretstod. Vi var bra, vi var på riktigt och fan heller att vi skulle blanda oss in i en bottenstrid i år. Bara efter en match skulle vi gå på ledighet. Juli är ju traditionellt sett en spelledig månad. Men vi ville ändå spela någon match till, och denna skulle ha varit borta mot Lessebo GoIF. Dock drog dom sig ur planerna och vill vara bättre förberedda. Fegisar – fysiken kommer ändå vara dålig efter 4 veckors husvagnssemester på Böda.

Oavsett gick vi själva också på ledighet och formen höll väl sig hyfsat. Det blev cirka 4 löprundor för undertecknad den första veckan, sedan blev det stabilt sidoläge på stränderna. Vecka 30 drog vi i stället igång igen och hade ett genrep mot Torpa IF inbokat som officiellt sett, en seriematch i Utvecklingsserie B, dock skickade båda lagen rätt så namnkunniga lag till Skogsängen i Torpa, i en match som slutade med att Eldin Topic gjort två mål i första halvlek. Framspelningarna stod Jonte Franzén för. Skönt med en vinst i seriespelet då Torpa troligtvis skulle bli vår främsta utmanare om seriesegern i Utvecklingsserien. Dock gjorde Niklas Hedin sitt yttersta för att sabotera poängchanserna genom att snacka till sig ett rött kort efter att han bett lagledaren tillika linjemannen i Torpa att smälla igen brödlådan. Inte hans bästa stund på jorden, men långt ifrån hans värsta. Som tur var gjorde Viggo Blomqvist startdebut och stod för en insats värd att minnas. Där och då var mittbacksplatsen tagen, och skulle inte överges på nästan hela säsongen.

Den 13:e augusti skulle omgång 2 i division 4 södra spelas och motståndet skulle Växjö-klubben IF rejban stå för. En motståndare som vi hoppades kunna hålla bakom oss i serien när väl denna skulle summeras i oktober. Anton Nilsson skadade knät och dennes närvaro resten av säsongen var mycket osäkert. Motståndarna för dagen har varit något på dekis och hamnat i en division 4-slentrian där man undvikit toppstrid och bottenstrid den senaste fem åren typ. Lite annat än oss själva, som inte varit ett mittenlag en enda gång sedan 2016 typ.

Vi hade en god trupp att tillgå. Enda avbräcket var Erik Jakobsson som var i väg på vigsel. Inte sin egen vilket i sådana fall hade varit en hyfsat förståelig anledning till att lämna återbud. Niklas Hedin ersatte och i övrigt såg det tryggt ut. Det gjorde det även på plan. IF rejban spelade passivt, utan något som helst kortpassningsspel och skickade långt. Långt, långt nästan så att cricket-spelarna på anläggningen nedanför Enevallen fick slå ett getöga då och då för att inte bollarna skulle hamna i vägen. Vi själva försökte, någorlunda. Vi hade kontroll på händelserna men hade svårt att höja tempot och slå oss igenom den köttmur av resliga stadsbor som utgjorde bortalag. I paus var tongångarna goda. Detta är alltså ett lag fullt med småbarnsföräldrar och gubbar, vi måste ju kunna springa ner dem. Vi försökte att springa men det kvittar hur mycket man springer när man springer fel hela tiden. Dessutom gav det ju inte oss några större fördelar när vi hade ett passningsspel långsammare än Olas engelska kvadrater klockan 8.30 på morgonen under träningslägret i Hamburg 2019.

 

Men vi tog ledningen. Eldin gjorde en fin löpning, Petersson slog passen. Eldin la sig som en skadeskjuten älgtjur och domaren sträckte ut handen och tog löpet. Straffen satt, och undertecknad och Niklas Hedin roade oss åt att ingen mer än Marcus Petersson befann sig i och runt straffområdet i samband med straffen. Absolut, han har inte bommat på 4 säsonger. Men någon gång kommer det ju ske, då kan ju åtminstone ett par spelare försöka vara på hugget och stöta in en eventuell retur när väl sker.

1–0. Men ingen energi. Rejban matade på. Fick in kvitteringen med 10 kvar och med 1 minut kvar av matchen satt även 2–1 efter att Viggo blockat ett skott illa så att den bytt bollbana och ställt stackars Åberg i mål fullständigt.

0 poäng och frustrerande som attan. Växjö BK väntade helgen efter och där var det inget snack. Ett nyvärvat, nysatsande och allmänt dystopiskt Växjö BK spelade skjortan ur oss. Vi gjorde väl en okej match, men siffrorna 3–1 ljög inte det minsta. Men vi kan stoltsera med att vi åtminstone bygger en spelartrupp på spelare från området med föreningen som moderklubb i stället för att göra som nämnda motståndare. En motståndare som har ett upptagningsområde på 10 000 personer i sin stadsdel men ändå värvar legoknektar för att spela i division 3. Nu gick ju rätt lag upp till slut (HAIF) men mer om det senare. Ett lag som bygger eget och långsiktigt. Jag verkligen älskar poetisk rättvisa.


Lessebo väntade tisdagen efter. Ett rejält spelarbortfall igen men en stabil 3–0-seger gav oss tre poäng att packa ner i bagaget och köra hem till norra kommundelen. Eldin hade hängt ytterligare en strut. Petersson hade älgat in två varav en på straf 6 poäng på 4 matcher var ju inte så illa pinkat.

Dessvärre skulle det dröja innan vi återigen kunde fira ordentligt efter en match. Gransholms IF väntade på hemmaplan. Vi fick stryk, med 4–3 och ett läckande försvarsspel började bli orsaken till poängförlusterna. Eldin gjorde mål, Petersson gjorde mål och Viggo gjorde mål. Men det räckte inte. Vi släppte in för mycket mål, men vi gjorde åtminstone en hel del.

Tingsryd United, ett förväntat topplag med kvalitetsspelare på många positioner, detta var vår nästa motståndare. 3 poäng började bli viktigt då vi sjönk längre och längre ner i tabellen. Som tur var presterade Ingelstad och Lessebo ännu sämre än oss och vi kunde nöja oss med att troligtvis skulle räcka med cirka 12 poäng för att hänga kvar. Ute på Björkvalla i Väckelsång började vi bra. Vi spelade riktigt väl mot en motståndare som hade rejält häng på toppen. Att vi sedan gjorde 1–0 tidigt i den andra halvleken var därför inte något vi behövde skämmas över. Josef Carlsson kom upp fint på ett inspel efter förarbete av undertecknad och Christoffer Bengtsson. Dock hände det som hänt vid flera tidigare tillfällen. Vi kroknar. Vi dör helt enkelt. Lagdelarna försvinner åt olika håll. Vi åker på kontringar och vi har svårt att hålla tempot uppe. 1–1 kommer efter ett fint anfall. 2–1 till hemmalaget kommer även det sedan domaren stått för en av de märkligaste fördels-bedömningarna i mannaminne. Säsongen 2021 skulle även komma att vara säsongen då vi kunde stoltsera med den mindre skrytsamma egenskapen att ta på oss rekordmånga gula kort för protester, snack och allmänt ohyfs.

 

Det duger inte, även om domarnivån då och då sjönk långt under spelets nivå, så är det denna nivå vi får nöja oss med och givetvis stötte vi på riktigt bra domare under året och dessa bör både lyftas upp och motiveras till att fortsätta. Problemet med det är väl bara att de försvinner upp i de nationella serierna så fort de gjort succé i Småland.

Nåja, 2 raka förluster. Nu väntade Sandsbro AIK i en andra raka bortamatch. En motståndare vi hade besegrat säsongen innan i kvalet till division 4. De gjorde oss sällskap upp och hade fått ihop en riktigt fin trupp som faktiskt bara skulle komma att sluta 2 poäng efter seriesegrande Hovshaga AIF.

Första halvlek ute på Norremarks konstgräs kan mycket väl var bland det sämre vi presterat under säsongen, med viss konkurrens av den andra halvleken i matchen efter. Vi skapar ingenting mer än att Eldin lyckas golva motståndarnas målvakt efter 25 minuter. 2–0 i baken, och det var väl inget mer att säga. Motståndarna fick göra som de ville, men så satans illa fick det inte bli. Nejdå, någonting händer här. Vi får ett annat tryck, en annan tro och ett annat driv. Vi går ut och kör över SAIK. Vi reducerar tidigt genom Marcus Petersson och trycker på för kung och fosterland. Petersson gör 7 man men avslutar mitt på målvakt i friläge. Vi har inspel, hörnor och annat som dessvärre inte vill leta sig in i nätet. Sandsbro har givetvis ett antal fina omställningar där vi lyckas freda målet på fint manér. I sista minuten har vi en hörna. Vi skickar upp alla spelare, Åberg och fan och hans moster. Viggo prickar ribban, Erik bommar öppet mål och Petter får sitt skott räddat på mållinjen. Rensning, slut. FAN.

I omgångarna efter väntade ju IFK Grimslöv och Hovshaga AIF. Ettan och tvåan i tabellen och i ärlighetens namn fanns det nog få förhoppningar på att vi skulle gå från de matcherna med sex poäng. Mot Grimslöv hemma på Enevallen är vi bra. Riktigt bra. Vi har 1–1 i paus och har väl egentligen kontroll på händelserna. Sen kollapsar vi. Vi havererar som Brasilien i VM 2014 i semifinalen mot Tyskland. Vi förlorar andra halvlek med 5–1! FEM JÄVLA ETT. Ingen förstod vad som pågick. Erik Jakobsson, som alltid är rationell och konstruktiv från sin mittbacksposition utbrast ”sluta slå felpass!”. På den nivån var det. Det var inte tre pass i rad. Det var indianare, Rembrandts, kalla de vad ni vill. Total jävla demolering och lagfest på det, med vetskapen att 4 matcher återstod och att vi satt arslet i brödrosten ordentligt.

Vi tog oss samman och reste till Växjö stad för sista gången den här säsongen. Hovshaga, soon – to – be seriesegrarna Hovshaga som var piskade att vinna dessutom. Vi hade väl inga större förhoppningar om tre poäng. Inte blev de större när både Oscar Wirell och Marcus Åberg förkunnade att de inte kunde medverka på fredagen uppe på Hagavallen i Hovshaga. Jahopp, sa ledarstaben och övriga spelare. Ska man åka ur ska man väl göra det ordentligt. Ola sökte över hela Kronoberg för en målvakt. Ingen kunde, alla var iväg eller halvskadade. Det fick bli som så att Sjöberg fick ställa sig i mål. Vi spelar väl. Vi kämpar. Vi är avspända för detta kan ju liksom inte gå annat än åt helvete. Vi har 2–0.i baken i paus. 3–0 kommer tidigt i andra. Vi reducerar. De gör 4–1. Vi reducerar igen. 5–2 kommer snart på en brutalt felaktig straff. Nåväl. Inget av målen var väl Sjöbergs fel och långa stunder var vi faktiskt rätt bra och spelade stora delar jämnt med seriens bästa lag. Det var på så vis en god känsla, trots en relativt stor förlust igen. Två matcher kvar. Ni som har följt oss vet att vi är bäst när det gäller. Vi skulle inte göra er besvikna nueller h.

Alvesta hemma. Bokliden. Mitt på dagen. Vi har mobiliserat. Vi har en stabil trupp och det är tre poäng som gäller. Inte en poäng, utan tre. Motståndarna ligger på 11 poäng. Vi på 6. Vi kan ju minsann hota dessa rejält om vi vinner. De har ju seriesegerjagande Grimslöv/Västra Torsås på hemmaplan i serieepilogen. 0 poäng för dem, 6 för oss, ja, ni kan matten. Vi hade, trots att ihåligt försvar, fått ett uppsving i offensiven vilket innebar en helt respektabel målskillnad.

Vi börjar dock matchen lågt. Vi hade svårt att hålla i gång ett eget spel första 20 minuterna, framför allt berodde det på att Alvesta satte en hård press och att vi likt många tidigare matcher där vi släppt in mål tidigt, inte riktigt var på tårna. Dock skulle vi växla upp. Vi går in i ett ställningskrig med en motståndare som inte riktigt fick ut maximalt av sina många bollvinster centralt i banan.

Ställningen är 0–0 i halvlek. Vi går ut och vinner med 3–0. Petersson dunkar in en straff. Christoffer Bengtsson skickar in tvåan på magnifikt manér likt Benjamin Pavard i VM 2018 mot Argentina. Petter Faeltenborg hugger som en kobra på en retur och saken var biff. 3 poäng kvar att spela om, mot ett Ingelstad med samma poängskörd. Vinst i sista seriematchen skulle troligtvis innebära säkrat kontrakt då Tingsryd fallit som en fura genom tabellen och hotades nu av risken att trilla ner på kval om de fick stryk av Lagans AIK.
Kryss skulle innebära att vi får kvala genom bättre målskillnad än Ingelstad IK. Förlust skulle innebära direkt degradering.

Det såg dock inte så ljust ut. Viggo Blomqvist fick för sig att skjuta i väg en boll efter inkast vid ställningen 2–0 mot Alvesta, varning och avstängd. Christoffer Bengtsson drog på sig ett välförtjänt gult kort efter en omställning, varning och avstängd. Eldin skulle fiska, indisponibel. Undertecknad skulle även passa på att slita upp vartenda ledband i foten sista träningen innan matchen. Troligen indisponibel.

Ingelstad hade krossat Tingsryd matchen innan med 6–1. Dock berättade det nog mer för oss om Tingsryds status snarare än Ingelstads. Däremot var det ett IIK på hugget som hade allt att spela för. Vi med till viss del.

Så var dagen kommen. En mulen lördag, mycket dimma men en väldigt fin plan på Ingelvi. Det fina med att spela för Liatorp/Eneryda IF är att varje match känns som en hemmamatch. Jag tror det är ytterst få lag i vår serie som har mer hemmapublik än vi har bortapublik. Drygt 100 personer hade vallfärdats till Ingelstad för att sluta upp bakom bygdens herrlag, kanske för sista gången under säsongen 2021.

Truppen såg laddad ut. Vi hade inte samma press som Ingelstad. Hedda gjorde comeback i elvan och klev in jämte Erik. Martin och Max flankerade dem. Åberg stod i kassen. Petter, Josef och Petersson utgjorde mittfält. Oskar, Anton och Gull blev fronttrion. Elias, Hugo, Jonte, Oscar Wirell och Mackan utgjorde bänken. Bengalerna brann och allt skulle nu avgöras i den lilla grop som utgjorde A-plan i Ingelstad.

 

Matchen började i ett rasande tempo. Hemmalaget satte fart direkt och vi slet med hela våra sinnen och kroppar för att hålla dem stången. De ville givetvis skapa nerv direkt. Vi behövde hålla ut. För chanser skulle uppstå. Framför allt skulle omställningar uppstå. Det var darrigt. Jakob Gull och Oskar Lundin såg ut att behöva betablockerare då deras inledning bestod av skitnödighet av sällan skådat slag. Så ska det ju dock vara, lite nerver är bra, men för mycket så blir man helt förstörd. Ett kantbyte, och allt verkade bortblåst. Ett genidrag, skulle det visa sig av vår gode coach.

Vi lyckas hålla emot Ingelstad tämligen bra, men bäst var Markus Åberg. Från bänken räknar undertecknad till 10 kvalificerade räddningar. Erik och Hedda blockar på linjen flertalet gånger. Vi har allt med oss. Motståndarna biter i sina knogar och kan ibland, med rätta, inte tro sina ögon när de bommar öppna mål och frilägen på löpande band. Efter cirka halvtimmen växer vi in i det hela. IIK tappar fart och tempo som följd av deras inledning. Vi skapar, några sinnessjuka chanser vi med där det är deras målvakt som får storspelar i stället. Anton har en boll på linjen, Josef har en öppen nick. Bolluslingen vill inte in.

Paus och 0–0. Inget av lagen kan vara nöjda med detta. I Lagan har hemmalaget tagit initiativet genom att ta ledningen med 1–0 mot Tingsryd. Där är det också dramatik.

Vi går ut för en andra halvlek som kommer gå till historien som den mest dramatiska på en herrans massa år. Undertecknad har aldrig upplevt något liknande i fotbollsväg och har heller aldrig känt sig så avundsjuk på de som fick vara på planen och vara med om den magiska eftermiddagen.

Vi trummar vidare på den inslagna vägen och har ett tydligt tryck mot motståndarnas mål. Denna gång ska vi minsann inte krokna. Denna gång är det hela vägen in i mål. Chanserna avlöser varandra åt båda håll. Målvakterna står för sina karriärers kanske främsta prestationer samtidigt som anfallarna i respektive lag sliter sitt hår. Klockan tickar, kvarten kvar. Vi börjar dö, Ingelstad börjar dö. Till och med Petersson ser trött ut. Om en fotbollsmatch kan liknas med ett slagfält så är denna match det närmsta man kommer. Det kändes som slaget vid Svarta Porten från Sagan om konungens återkomst. Det var bara att slita, kämpa och hoppas på det bästa. I efterhand har det förts statistik på matchen där inte mindre än 23 kvalificerade målchanser uppstod. I minut 78 visar Martin Göransson att han minsann har en hel del diesel kvar i tanken. En överlappslöpning och med sina sista krafter i sekvens stövlar han in ett inlägg med knapp styrfart in i straffområdet. Det ser helt ofarligt ut, men Ingelstad-backen står för att grovt misstag och missar bollen så att den andra mittbacken fullständigt missuppfattar bollbanan. På bakre ytan dyker gubben i lådan, yrvädret från Älmhult, konungen, Petter Faeltenborg upp. På ett tillslag drämmer han till, skickar in 1–0 till LEIF och firandet vet inga gränser.

HÅLL UT!

Ingelstad flyttar fram för sista 10. Det är allt eller inget för dem. Vi rensar, sliter och svär. Men i minut 84 överbelastar man på vår vänsterkant och med ett distinkt avslut sitter 1–1 bakom Åberg. Vi på bänken satt med vetskapen om att Lagan hade 3–0 mot Tingsryd United och därmed hade vi allt i egna händer. Vi börjar också forcera och det blir en brutal Hawaii-fotboll med spelare mestadels i de båda ändarna av planen. Vår bänk byts in och yttrarna varvas där Jakob åker in och ut ett antal gånger. Klockan tickar över 90. Ingelstad ställer om.
Med sina sista krafter vinner Jakob Gull tillbaka bollen medan motståndarna har 10 man på vår planhalva. Han hittar Petersson som satt fart i djupet. Med sina sista krafter får han iväg ett avslut med knapp styrfart. Det är tyst som i graven. Går den in? Nej? Jo? I linje med Petersson har Josef Carlsson satt fart, nyttjat vartenda uns av ork han har kvar i kroppen och ser ut att hinna först på bollen som ligger precis utanför det öppna målet. Josef är först och som skjuten ur en kanon kan han skicka in ett förlösande 2–1. Planstormning följer, anarki på innerplan och nu var det en minut kvar.

Ingelstad går för en sista forcering. Elias vinner nickduellen. Bollen går i väg. Domaren blåser av. Slut, nytt kontrakt i division 4 för herarna i LEIF. Ingelstad åker ur. Tingsryd åker ner på kval. Fyfan vad vi är bra! Vi är LEIF. Alla andra kan gå hem! Detta var vår stund. Vårt eget slag vid den Svarta Porten.

En makalös avslutning på en säsong som inneburit många motgångar. Vi gjorde som i fjol igen, vi spurtade i gång när det gällde som mest. Vi klev fram när det krävdes och bara det är en styrka i sig. Jag vet inte hur man bygger det perfekta laget, men det känns som att det är när det konstant är blodigt allvar. Marcus Petersson vann skytteligan tillsammans med två andra spelare HAIF respektive Växjö BK. Det var inte bara på Ingelvi det var dramatik. Utan HAIF fick stryk i sin match mot Sandsbro och såg ut att misslyckas ytterligare en gång med avancemanget till division 3. Dock lyckades rejban putta ner Växjö BK genom att avgöra sent med 3–2 samtidigt som Grimslöv/Västra Torsås inte lyckades få hål på Alvesta GIF. Sammantaget innebar det att toppstriden blev oförändrad efter sista omgången. HAIF går upp och vinner rättvist serien. Stort grattis säger vi från LEIF. Ingelstad gör sällskap med Lessebo GoIF i division 5 nästa år. Samma Lessebo som tog en ynka poäng i årets serie. Lagan, Rejban, Gransholm hamnade i mittens rike och spelar tillsammans med oss, Växjö BK, Sandsbro och Alvesta i division 4 nästa år. Tingsryd fortsatte sitt haveri även i kvalspelet och tog en poäng på 3 matcher. Kvalgruppen vanns i stället av Vederslöv/Dänningelanda som tar klivet upp i division 4 nästa år efter 5 års frånvaro. Kul och ha dem i serien, med tanke på att vi alltid slår dem.

Å hela herrlagets vägnar vill undertecknad tacka ledare, tränare, funktionärer, arrangörer, ledamöter, sponsorer, ideella krafter och särskilt ni supportrar. Som alltid är där i stort antal. Som alltid ställer till ett jäkla liv. Som alltid får oss att känna oss bäst i världen och motståndarna att känna sig sämst i världen. Framför allt vill jag också tacka vartenda en i detta herrlag. För det ni får mig att känna för det här laget, för det ni bidrar med, för det ni gör för varandra, för alla de skratt och allt annat som gör det så självklart att spela fotboll, men framför allt varför det är så himla enkelt att veta, att det är i LEIF man ska spela fotboll. Livet är inte alltid enkelt, men efter 90 minuter en regnig tisdag med er, känns det alltid enklare.

På lördag är det dags att dansa ut säsongen 2021, och då ska vi även hylla dem som hyllas bör. Jag hoppas vi ses i Medborgarhuset i Liatorp!

Vi ses nästa år!



Nyhetsarkiv
JOYNA!2024-03-21 21:47
JOYNA2024-01-26 09:57
Företagsmiljonen!2023-12-27 14:09
Uppesittarkväll 20232023-11-30 09:58
ÅRSFEST 2023!2023-10-12 11:26
Nyförvärv2023-07-21 09:41
Bokliden Cup2023-07-04 20:56
ÅRSFESTEN 2021.2021-11-16 10:02
Växjö BK - LEIF 3-1 2021-09-05 23:20
 
Våra sponsorer