Vi ses under 2021!
SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.
Liatorp/Eneryda IF
Två byar - ett lag

MOTSTÅNDARKOLLEN DEL 3 - LESSEBO GOIF , SANDSBRO AIK, TINGSRYD UNITED & VÄXJÖ BK
2021-06-29 15:50

På fredag vankas det seriepremiär mot Lagans AIK! Vi släpper därmed sista delen av motståndarkollen i division 4! 

Lessebo GoIF
Tränare: Johan Karlsson
Fjolårets placering: 7:a division 4 sydöstra

Stabila division 4-laget Lessebo GoIF gör ytterligare en säsong i distriktets högsta serie. Skillnaden för i år är att man kan lägga de långa resorna till Öland och Kalmar bakom sig och gör oss övriga Kronobergs-lag sällskap i division 4 södra. Lessebo är ett lag som vi stött på ytterst sällan i tävlingssammanhang. Ofta beror det på geografiska orsaker, men lika ofta på divisionstillhörighet. Senast undertecknad mötte Lessebo i ett tävlingssammanhang var under Liatorps IF:s kval till division 4 2012 där vi i dimfrost på Lessebo IP åkte och fick pisk med 3–0. Spelarna från Eneryda IF har däremot flertalet möten med de blågula under framgångsåren 2013 och 2014. Lessebo har haft en del ruljans på spelare de senaste åren men har ofta haft en stark kärna av Lessebospelare som agerat ryggrad i ett herrlag som senaste femårsperioden känts vara riktigt på gång, men som inte riktigt lyckats ta något ordentligt kliv mot topplaceringar i division 4. Under fjolåret gjorde man en mellansäsong genom att parkera på en sjundeplats i den sydöstra fyran, där bland annat en annan seriekonkurrent i form av Tingsryd United också hörde till.

Vi mötte dem i träningsmatch och fick storstryk borta, efter viss individuell briljans från en något överkvalificerad spelare och en riktigt stark centrallinje från mittförsvar till anfall.

I år ser det det desto tyngre ut. Likt gutarna i brandskattningen av Visby av Valdemar Atterdag 1361 har Lessebo blivit av med stora delar av sin truppuppsättning året 2020. Stora delar av centrallinjen har lämnat och inte direkt ersatts kvalitétsmässigt utan det har fyllts på underifrån genom Lessebos förhållandevis framgångsrika och även breda ungdomsverksamhet. Det har genererat något i en återuppbyggnad som förhoppningsvis kan hålla dem kvar i fyran och forma dem för framtiden. Tongångarna har dock inte varit helt optimistiska och positiva, inte minst i Lessebos porträtt i Smålandspostens fotbollsavdelning MinBoll. Något som man faktiskt har skäl för, då det är en tuff säsong som Lessebo GoIF med största sannolikhet går till mötes. Om vi börjar bakifrån finns det två tunga tapp i backlinjen. Theodor Ingemarsson lämnade för division 3-laget FK Älmeboda/Linneryd och har där gjort sina första matcher. Bland annat genom prestationen att lyckas kapa två spelare i en tackling, något som renderade i ett av de solklaraste röda korten som någonsin visats. En anekdot vi inte ska fastna för mycket i då Ingemarsson är en mycket kvalificerad mittback med framtiden för sig, dock inte i Lessebo året som kommer. Dessutom har Rasmus Dahlman varit tveksam till sin medverkan i årets upplaga av Lessebo. En dundertapp då Rasmus Dahlman är en makalös försvarare med en uppspelsfot som hör hemma i betydligt högre divisioner. Seriens i särklass bästa tillslag på liggande boll och huruvida Dahlman är tillgänglig för de blågula från Pappersriket kan vara helt avgörande ifall man åker ur eller inte. På mittfältet har duktige Adrian Karlsson lagt av, en spelare som gjort flertalet matcher på det hårt arbetande mittfältet och som kommer fattas enormt både på och utanför plan. Längst fram hittar vi kanske det största tappet av dem alla, åtminstone i offensiv väg då Tif Kiddu lämnat Lessebo för Växjö BK. En spelare som visat upp sig på division 1-nivå och som är i en klass för sig på den här nivån. Snabb, teknisk och en jäkla förmåga att hitta nätmaskorna. Grattis Växjö BK, tyvärr Lessebo. Tappen upplevs som många, men det finns fortsatt spelare som kan uträtta både en och två saker i den bestående truppen. På mittfältet hittar vi både Mustafa Nur och Kakoote Ronnie. Två spelare som vi stiftade bekantskap med i Lessebo förra sommaren och det var två ordentliga mittfältare som satte standarden för matchen genom sin löpförmåga, smartness och sitt skickliga passningsspel. Att dessa finns kvar kan vara en av livbojarna för Lessebo som på förhand hålls väldigt långt ner i serien. Dessutom går Yasir Elias att återfinna i truppen, som troligtvis är den som ska leverera framåt i banan och som behöver kliva fram för att trepoängarna ska trilla in. Det är med andra ord ett tufft jobb som huvudtränare Johan Karlsson har framför sig, och det är många som anar mörka moln ovanför Lessebo IP, men kanske spricker det upp och vi kritiker får stå med byxorna nere.

Sandsbro AIK
Tränare: Darko Vujcic
Fjolårets placering: 2:a division 5 södra (avancemang via kval)

Sandsbro är tillbaka i division 4! De gulgröna från nordöstra Växjö har gjort en stark resa sedan det sportsliga haveriet under 2017. Hur gick det till? Brukar inte Sandsbro vara i fyran? Jodå, men resan började i division 3 efter säsongen 2017. Under säsongen 2017 gjorde Sandsbro en rejäl satsning mot division 3 med ett riktigt spelglatt gäng med stor talang. En del ratade Öster-adepter, ett antal studenter och en hel del egna produkter knep en kvalplats till division 3.

Framgångarna skulle fortsätta under kvalet där man besegrade både IFK Grimslöv/ Västra Torsås och Ljungby IF och tog således ett stort steg mot det nationella serierna. Men det blev inget division 3-spel. Laget spreds med vinden, tränare och lagledare flydde och kvar stod en generation tonåringar som skulle bära facklan i division 3. Inte en chans menade SAIK:s ledande representanter som begärde ur herrlaget från division 3 redan under vintern 2018. Omstart i division 6 blev utfallet och en lång och jobbig resa påbörjades för att ta sig tillbaka där man hör hemma. Första året i division 6 gick väl sådär. En omstart med mycket unga killar som snart skulle börja växa. Säsongen 2019 tog man en kvalplats och lyckades tämligen bekvämt pallra sig upp till division 5. Väl i femman började man åter attrahera något mer rutinerade herrar och spelare från Växjös olika delar och föreningar. Bl.a. ex-proffset Adis Culov anslöt, DIF/PIF-bekantingen Pierre Göransson anslöt samtidigt som en del spelare som är bördiga från Sandsbro började känna hemlängtan och sökte sig tillbaka till Sandavi. Man var redo för division 5. Trots 2020:s osäkerhet och verklighet kunde man efter 11 matcher konstatera att man återigen tagit en kvalplats, denna gången till division 4. I kvalet hamnade man med oss, som kom ovanifrån. Kvalets öppningsmatch inleddes på Bokliden mellan LEIF och SAIK. Vi tog ledningen snabbt, och märkte tämligen omgående att vår fysiska status och de extra kilon och centimeter vi besatt hade en stor betydelse mot ett väldrillat gäng som SAIK. Vi tar ledningen, kroknar rejält till följd av SAIK:s oerhört frenetiska pressande och snabba passningsspel. Kvitteringen kom som ett brev på posten efter ett akrobatiskt nummer. Vi var i brygga, men Marcus Petersson ville annat. Han sprang sig fri, sprang in i målvakten och sprang även in ledningsmålet på straffen som han själv fixat. 3 poäng, men satan i gatan så bra Sandsbro var. Ett smakprov för oss själva att begripa att SAIK var att räkna med igen, och även ett kvitto för dem själva att de med marginal var redo att lägga hundåren i division 5 – och 6 bakom sig och utmana bland de övriga många Växjö-klubbarna som Rejban, Växjö BK och Hovshaga igen.

Under vintern fick man med andra ord goda möjligheter att åter attrahera med division 4-fotboll igen och man kunde snabbt behålla de flesta av de spelarna som visat vägen de senaste säsongerna. Dessutom lyckades man krydda med ett antal fina nyförvärv. Som Isac Ternstedt och Isak Sjöwall som anslutit från Östers IF-akademi. Dessutom släppte man en bomb i maj när Anton Henningsson återvände till moderklubben från senaste klubbadressen Älmeboda/Linneryd. För oss motståndare kan vi förvänta oss att Sandsbro fortsätter på den inslagna vägen. Man spelar med en oerhörd frenesi, ett snabbt passningsspel och många spelvändningar för att helt enkelt trötta ut motståndare genom att låta dem jaga boll stora delar av matcherna. I laget hittar vi även duktige mittbacken August Ekelöf som återvände inför 2020 till SAIK efter en utflykt till Växjö BK, en riktigt skicklig mittback med stark uppspelsfot. Vi bör inte heller förringa betydelsen av Anton Henningsson till detta lag. En spelare med rutin från Östers IF i Superettan, Rauforss i norska andraligan innan han vände tillbaka till Sverige med första anhalt i Räppe GoIF utan att göra särskilt mycket väsen av sig och för att mellanlanda i FK Älmeboda/Linneryd innan lasset gick till Sandsbro i vår. Henningsson är blott 29 år, och har otroligt mycket mer att ge än vad senaste året har visat och kan, om han kommer upp i nivå, bli helt avgörande för Sandsbros offensiv, som kanske var det enda man kunde anmärka på i vårt möte i höstas. En nyckelspelare, med andra ord. Vi kan troligtvis förvänta oss att Sandsbro går in i säsongen 2021 utan att be om ursäkt för något och att ha tagit den obekväma, långa men oerhört rätta vägen tillbaka. Man har byggt på eget och med ambitionen att ta klubben framåt med egna medel och budskapet om ett bra koncept. Bli inte förvånade om Sandsbro går att hitta i toppen av tabellen när vi summerar säsongen 2021. Det enda som talar emot dem är eventuellt deras orutin och lite mindre fysik. Med lite mer rutin, som man fått i synnerhet i vinter, kan dessa problem klart vara åtgärdade. Till huvudtränare Darko Vujcic troliga glädje.

Tingsryd United FC
Tränare: Amel Osmanbasic
Fjolårets placering: 6:a division 4 sydöstra

Vi möter Tingsryd igen, Hurra! Sa ingen någonsin. Tingsryd är ett helvete att möta – hårt arbetande med flertalet spetsspelare som burit klubben från snudden till division 6 till att vara ett lag för övre halvan i division 4. Faktum är att det är tack vare oss som Tingsryd inte åkte ner i division 6 säsongen 2015 när man trots en kvalseger mot Midingsbygden åkte ur men tilldelades en friplats tack vara Liatorp-Eneryda-fusionen som sedermera blev konstellationen LEIF. Där och då tog Tingsryd tag i saker och ting och inledde sakta men säkert en resa uppåt i tabellen och sedan även seriesystemet. Det kan inte alltid vara lätt att vara Tingsryd United. Älmeboda/Linneryd finns alltid och plockar in de mer framstående spelarna i regionen fram till senare tid, då Tingsryd blivit allt duktigare på att behålla sina spelare hemma i Tingsryd/Väckelsång. Tingsryd United är sedan 2010 även det en sammanslagning av just Tingsryds FF och Väckelsångs IK och spelar på båda anläggningarna. Tingsryd United och vi stötte på varandra senast i seriespelet 2018 när vi båda slet i toppen av tabellen. Dessvärre lyckades inte någon av oss ta klivet upp det året utan vi skulle följas åt i division 5 även säsongen 2019, där vi placerades i olika serier. 2019 skulle dock vi båda ta klivet upp efter att Tingsryd sprungit hem serien och vi själva kvalat oss upp.


Därmed följdes vi åt ytterligare en gång. Väl i division 4 skulle de grönsvarta prestera betydligt bättre än oss då man landade på en sjätteplats och har säkerligen en förhoppning om att ta sig uppåt i tabellen även denna säsong. Har man potential för att utmana absoluta toppen? Det är tveksamt. Inför säsongen skedde en hel del i Tingsryd då huvudtränaren Korab Berbatovci lämnade för ett uppdrag som assisterande tränare i Växjö Norra IF. In klev Amel Osmanbasic som fick sig en trevlig frimånad framför sig med ett antal fina nyförvärv. Samt ärvde en väldrillad och skicklig trupp från sin föregångare. Tingsryd är ett lag som varierar oerhört i sitt spel. Man har kapaciteten att spela en oerhört disciplinerad och kontringsorienterad fotboll samtidigt som man har passningsskickliga spelare som kan dominera matchbilder. Det brunkargäng som vi stötte på 2018 har tagit flertalet kliv i det konstruktiva spelet, något som vi fick bevittna i vårt möte i träningsmatchen 2019, en match vi förövrigt vann med 4–3. Frågan är vad man ska bedöma från fjolårets säsong i division 4 sydöstra där TUFC huserade. Spontant kändes serien svagare där det skiljde betydligt mer mellan toppen och botten. Dessutom känns det som att Tingsryd, på pappret, kommer ha svårare att hävda sig i årets division 4-serie.

I laget finns dock ett antal högkalibriga spelare. I målet hittar vi Filip Heinvall. En extremt duktig linjemålvakt som har sina styrkor i just reflexer och förmågan att läsa spelet. Brister något i sin storlek men kompenserar det med en bra spänst och spelförståelse. I mittlåset hittar vi Armin Hadzic. En spelare med en av regionens finaste uppspelsfötter. En general i mittförsvaret och som även är helt avgörande för Tingsryds offensiva spel. Vad gör han i division 4 undrar ni, vilket säkert gäller de flesta då denne bör spela högre upp. På mittfältet hittar vi ett ordentligt nyförvärv i form av Daniel Luzze som anslöt till TUFC under frimånaden. Luzze kommer senast från division 3 och Växjö Norra där han varit fundamental i deras framgångar de senaste åren. En spelare av hög klass som kommer bli en ordentlig ersättare till Ramz Ssebunya som återvände till Karlskrona i division 1 efter säsongen 2020. I anfallet återfinner vi Ajdin Hadzic, en anfallare som haft sin beskärda del skador, men som återkommande gör mål, år efter år. Får han hålla sig kry säsongen 2021 kommer han bidra ordentligt i offensiv väg där Tingsryd United tappat något sedan Alban Bislimi lämnat för Växjö Norra i divison 3. På pappret känns Tingsryd stabila, och ska troligtvis inte riskera att blanda sig in i någon bottenstrid. Frågan är vilken inverkan som den nya tränaren haft på laget och vad ruljangsen på spelare har inneburit. Det är en kort säsong och det kommer krävas precis lika mycket av Tingsryd som av oss andra för att man inte ska riskera att hamna i bottenträsket.

Växjö BK
Tränare: Sacha Cakir
Fjolårets placering: 9:a division 4 sydöstra

Växjö BK rustar för en ny säsong i division 4. Deras 6:e raka och det är på många sätt ett nytt Växjö BK som vi tar oss an säsongen 2021. Ett ynka mål skiljde oss och Växjö BK när vi summerade seriespelet den 3 oktober förra året. De undvek kval men fick sig en tankeställare. Vart var man på väg? För oss utifrån framgick det ganska tydligt att det var ett lokalt närodlat Växjö BK med låg snittålder som trots ett jäkla manfall av 2019-års ryggrad lyckats hålla sig kvar i division 4. Nu var de tappra småtigrarna ett år äldre, byggt på sig både muskler, cojones och rutin. Skulle man fortsätta på den vägen? Icke! Växjö BK har värvat likt Paris Saint-Germain i vinter och plockat in namn efter namn med meriter från diverse håll. Ska man upp i trean mån tro? Är spelarna man värvat de som skall bära föreningen med Växjös största upptagningsområde framåt? Det verkar så. Trots att Växjö BK hade det tungt i fjol var det med en grund av lovande spelare som spelat i klubben sedan knatteålder. Det blev inte fokus längre utan nu skulle man satsa sig ur den så kallade krisen, trots att man för stabilitetens skull och även identitetens skull kanske hade mått bra av att bygga vidare på de som växt fram som seniorspelare de senaste åren. Tif Kiddu med meriter från Syrianska plockades in från Lessebo där han sprutat in mål. Mubiru Yahaya plockades in från Ljungby, även denne med meriter från division 1. Lucas Olofsson plockades in från IFK Karlshamn och ett antal namn till som vi kommer gå närmare in på senare anslöt och ska göra livet enklare för tigrarna på Sportfältet Teleborg. Sasha Cakir är kvar som huvudtränare och har fått en radarpartner av rang i form av Jonathan Johansson som senast varit huvudtränare för Linköping City i division 1. Det är således ett storsatsande Växjö BK som går in med stora förhoppningar säsongen 2021.

På nyförvärvsfronten har ett antal namn redan nämnts där Tif Kiddu är det tyngsta namnet som burit Lessebos och tidigare Växjö Uniteds offensiv. Ett försök till proffskarriär gjordes men slutade med en flytt hemåt Växjö istället. Mubiru Yahaya har avverkat Älmeboda/Linneryd och Ljungby IF de två senaste åren och tar nu steget ner i division 4 för att spetsa till offensiven i gulsvarta Växjö BK. Lucas Olofsson håller den klassiska campus-traditionen levande genom att ansluta till laget cirka 100 meter bort från studentlägenheten. En klassmålvakt direkt från division 2 som troligtvis är en av seriens bästa målvakter. Derrick Ssentongo har anslutit från Furuby där han älgat in mål ett antal säsonger. I backlinjen hittar vi Feysal Bashir Issa som ansluter från division 3 och Växjö Norra samt Hassan Muhammad Farah från Slätthög. Ett antal högkalibriga nyförvärv som utgör en sprillans ny ryggrad. Samtidigt har Mario Delic lämnat för Växjö Norra, Jakob Gull för oss, samt Carl Jonsson för Moheda. Spelare som varit viktiga pjäser både på och utanför plan. Vad innebär det att bygga om på detta vis? Vad är syftet och vad vill man signalera? Troligtvis en satsning och att Växjö BK minsann aldrig tänker låta sig slåss i bottenn igen. Dagens Växjö BK skickar en tydlig signal att man tänker vara med i den absoluta toppen och eventuellt ta det åtråvärda klivet upp i division 3 igen. Ett kliv som egentligen inte innebär mycket mer än lite status, längre resor, Svenska Fotbollsförbundets emblem på breven samt ytterligare Kronobergs-inflation i trean. Växjö BK har underlaget att ligga i minst division 3 med ett enormt upptagningsområde på hela Söder och Teleborg, frågan är när man tänker bygga långsiktigt med de fantastiska förutsättningarna? Oavsett står man väl rustade inför säsongen och är troligtvis seriens Dark Horse som kommer att sluta topp 5, allt annat är och anses troligen vara ett stort misslyckande. Troligtvis både internt och externt.

 
Våra sponsorer