LEIF spelade på fredagen 10/9 bortamatch på Norremarks nya konstgräsplan i division 4 södra. Matchen hade två ansikten. En första halvlek där hemmalaget spelmässigt och chansmässigt körde över ett blekt bortalag och en andra halvlek där de rödsvarta LEIF:arna tog tag i taktpinnen och mycket väl kunde åkt hem med minst en poäng. 

LEIF hade smält förlusten borta mot Tingsryd från helgen innan och kom med en hel del kurerade spelare till matchen mot Sandsbro. Petter Faeltenborg gjorde comeback efter en kortare sejour nere i Lund. Anton Nilsson, som vi alla trodde hade åkt på en allvarlig knäskada visade sig vara piggare än någonsin och var åter med i A-truppen. Jakob Gull kastade förra helgen in handduken efter ljumskproblem och saknades denna match. Lyckligt nog tajmades denna skada samtidigt som en svensexa i Halmstad stundande. Sicken tillfällighet. Även Jonathan Franzén var också indisponibel efter att ha insjuknat i den klassiska vaccinationsfebern som uppstår av Moderna-vaccinet. Skönt för Jonte sa undertecknad - "Då vet man iallafall att det biter. " 

Oavsett var det ett på pappret starkt lag som inledde oehört svagt mot Sandsbro. Åberg vaktade åter kassen, Martin och Anton A spelade ytterbackar. Viggo och Erik utgjorde mittförsvar med Petersson, Josef och Stoffe framför sig. På kanterna fanns Ogge och Max och längst fram Eldin. 

Sandsbro inledde aggressivt. Pressade som rabiessmittade schakaler för snabba bollvinster, men föll djupt när vi försökte ställa om. Det var en konstig spelidé, som vi kanske inte riktigt förväntade oss. Dessutom rullade man boll på ett mycket fint sätt där vi själva tycktes respektera dem som Paris Saint-Germains fronttrio säsongen 2021-22. Därför var det givetvis självklart att det skulle rassla bakom Åberg redan efter 120 sekunder. SAIK överbalstade på Göranssons kant, skickade in ett inlägg som saknade fullständig address. På bortre ytan fanns någon, som åtminstone inte såg särskilt nickstark ut. Därför kändes det självklart att den alltid vältajmade och reslige Erik Jakobsson enkelt skulle skalla bort inlägget. Ska tilläggas att undertecknad också tappade koncentrationen fullständigt och blev lite (mycket) för bolltittande. Den annars självklara Erik tajmar inlägget brutalt fel, lika fel som att spela Eddie Meduza på en gudstjänst och notoriske målskytten Anton Henningsson kan fint bomba in ledningsmålet otagbart för gode Åberg i mål. Undertecknad kommer hädanefter inte ens låta Erik vakta min öl om den vore tom. Oavsett, Petersson gav en utskällning på den högra delen av backlinjen som säkert upplevdes lika glada som två basset-hundar med mask i magen. Alltid lika konstruktiv kritik av vår gode kapten. 

Nåväl, det var 88 minuter kvar och vi skulle nog bjuda upp till dans. Tyvärr dröjer det typ 30 minuter innan vi ens etablerar något spel på offensiv planhalva. Det närmsta vi kommer är när Eldin förväxlar målvakten med en hoppborg på Leos Lekland och ser till att denne blir liggande en lång stund. Motståndarna hade övrig tid spelat skjortan av ett passivt LEIF som i princip saknade förmåga att ta initativ. Tid fanns dock. Sandsbro var inte så jävla bra, och efter smällen kan vi på något vis samla oss och skapa ett visst spel där vi kommer till några inlägg och fasta situationer. Det går ganska fint. Tills sista minuten av första halvlek när en motståndare ohotad får slå ett tidigt inlägg  på bortre stolpen. Det ska till något jävulskt för att Anton Henningsson ska lyckas skalla in den i krysset. Men givetvis gör han det. Trots att både Viggo och Martin i princip försökte brotta ner fanskapet. Mål blev det. 2-0 och total jävla ridå. Tänkte man innan vi samlade oss i omklädningsrummet och Ola konstaterade att vi nu minsann skulle skita i allt vad spelidé, matchplan och andra krusidueller som man diskuterar och planerar för, enbart för att få oss halvusla division 4-spelare att känna oss lite mer motiverade och bättre än lagen i division 6- och 5. Ut och kör bara. Kör utav bara helvetet. Sådan är min vilja och därmed ska det ske. Nu är det sistnämnda ett citat av Karl XII och inte av Ola Gustavsson. Däremot hade det passat där, men man ska inte förvänta sig några legendariska citat som går till historien av en tränare som vanligtvis utbildar elektriker på Teknikum. 

Vi går ut, det känns ordentligt lättare, och vi börjar köra över ett hemmalag som mer eller mindre växlar om till hårt försvar i andra halvlek. Vi anfaller i plural och lyckas vinna boll mer eller mindre hela tiden. Josef vinner nickdueller. Stoffe börjar fördela bollar som vi vet att bara han kan. Marcus Petersson börjar växla upp efter en ovanligt blek första halvlek. Oskar Lundin börjar provocera sin ytter till den grad att han börjar nedkalla Guds straff över vår taniga högerspringare. 10 minuter går och vi lyckas reducera. Efter ett inlägg av Anton A uppstår kalabalik i straffområdet där Marcus Petersson till slut daskar in bollen i mål. En klassisk hämta boll och spring till mittplan-aktion genomförs och urindoften i SAIK-spelarnas ljumskbyxor börjar kännas. Vi trycker på och skapar en hel del. Petter kommer in och ersätter Josef som efter ytterligare en shire-hästinsats på mittfältet minsann har slaktat sitt baksida lår. Petter, gick att känna igen. Han driver boll och lyckas göra motståndarna jävligt olyckliga. Anton Nilsson kommer in istället för Max Almblad. Anton lyckas avlasta Eldin och Petersson i offensiven och ger sig på ett antal brytningar och blir varnad direkt. Nu var han tillbaka så att säga. Med lite mer än timmen spelad står Marcus Petersson för en sinnesjuk aktion när han springer igenom 6 SAIK-spelare med tvåfotare, suldragningar och kroppsfinter. Helt plötsligt är bonde-kräket fri med målvakten. Istället för en sträckt vrist i krysset blir det en strumprullare med vänstern som målvakten nyper. En magisk prestation som förtjänade ett bättre öde och som hade vunnit pris som årets mål i division 4 åtminstone de senaste 10 åren. Det vettifan om inte SAIK bör lägga upp den soloräden på Instagram. Jag har svårt och se varför man annars betalar femsiffriga belopp för en VEO-kamera i division 4. 

Vi börjar sakta men säkert krokna. Undertecknad väntar på den magiska handrullningen av coach Ola. Men den kommer aldrig. Istället är det bara att gneta på, som precis alla andra som spelat hela matchen. Det måste avverkats över 15 mil i LEIF-truppen denna andra halvlek. Sandsbro kan börja kontra och man har några ohyggliga lägen där antingen försvararna offrar både armar och ben för att blocka och störa. Åberg räddar öppet mål med hälen och det känns som att vi kommer ha chansen matchen ut. Vi lyckas leverera inlägg men saknar den sista skärpan. Klockan tickar på, snabbt som in Norden. Som alltid när man jagar poäng. För SAIK kändes nog varje minut som en halvtimme. Vi skapar halvchanser, motståndarna är giftiga i omställningarna. I matchen sista minuter tilldelas vi en hörna. Vi skickar upp allt vi har och tänker att vi ska råna storstadsfolket på tre givna poäng efter vår taffliga första halvlek. Hörnan slås, Viggo nickar, i bröstet på Petter som lyckas få bollen i ribban. Erik är på returen, bommar. Petter provar igen, nån förbannat lyckligt lottad jävel står på mållinjen och lyckas med ett tillslag värre än Caroline Seger under straffläggnignen i OS-finalen 2021 få undan bollen. VI har andrabollen. Inbytte Niklas Hadin ska lägga in, och visar upp sig från sin absolut sämsta sida när bollen fastnar på första gubbe. Bollen flyger iväg och Sandsbro kasserar in 3 nya pinnar till tonerna av deras egengjorda cover på Bon Jovis hitlåt "Its my life" med refrängen "I Like Saik". Lyssna här och känn hur kväljningarna påbörjas, ögonen börjar tåras, rysningarna i ryggraden tar fart och känn hur Talamus dirigerar låttexten och melodin till hjärnans hörselcentrum. Här bearbetas och analyseras intrycken, och efter en tid skickas de vidare till hjärnans så kallade centrum för panik: Amygdala.

Skämt åsido. Det finns mer smärtsamma låtar i samband med fotboll. Jakob Gull berättade att i hans seniordebut borta mot Bredaryds IK släppta han igenom 4 mål på sin högerkant i första halvlek och efter varje mål spelades "Du borde köpa dig en tyrolerhatt" av Östen Warnerbring. Lägger man inte skorna på hyllan efter det har man ett psyke utan dess like.

Nåväl, vi går poänglösa för tredje matchen i rad med uddamålet. Det är inte orättvist, vi är rejält utspelade i första halvlek. Sandsbro spelar förbannat fin fotboll. I andra halvlek förtjänar vi mer, motståndarna är ju all over the place stora stunder. Men det ville sig inte och nu är det viktiga matcher framöver för att vi ska lyckas med vår målsättningar att säkra kontraktet. 12 poäng kvar att spela för. Det räcker knappast för topp 3. Men det kan räcka en bit iallafall. Undertecknad blev varnad och är därmed avstängd nästa match och får tillsammans med Oskar Lundin betala med att se ut som två överlevare ur diskoteksbranden i Göteborg 1998 utmed benen på grund av idiotiska glidtacklingar på balkongmattan som fotbollen spelades på. Konstgräs spelar man på under vintern när man har underställsbyxor. Hata konstgräs på sensommaren. Hata Örebo Sportklubb och Elfsborg som tog hit skiten från första början. 

På återseende.