Single Blog Title

This is a single blog caption

Runsten/Möckleby – LEIF 1-1 (1-1)

Det blev ingen tredje raka seger för Liatorp/Enerydas representationslag efter 90 minuter på Öländska Runvallen. Ett fysiskt starkt hemmalag var något för tunga för oss i de avgörande momenten och matchen slutade tämligen rättvist 1-1 efter att lagen haft en del chanser åt vardera håll. Startelvan
Åberg
Anton A – Erik – Anders – Martin
Niklas – Marcus P – Stoffe
Viktor B – Anton N – Max 

Avbytare: Lucas, Mahdi, Ola, Jonte, Petter

Efter en resa på cirka 2,5 timmar var vi framma i östra Öland och Runvallen. En pittoresk anläggning som bjöd på en fantastisk matta för att vara mitten av oktober. Vädret gick inte heller att klaga på utan vi fick snabbt inse att vi kunde lämna långkalsongerna och långtröjorna i de retroinredda omklädningsrummet när väl matchen skulle komma igång. En förhållandevis stor mängd LEIF:are hade tagit sig tiden och rest de många milen till Runvallen och utgjorde en vacker rödsvart läktarkuliss på träläktarna som kantade den kompakta idrottsplatsen. Ett par bengaliska eldar och matchen skulle blåsas igång klockan 14. Prestationen uteblev dock.

Vi är inte alls med och blir direkt överrumplade av ett heltaggat hemmalag som satte press från första minut. En sjuhelsikes press och även ett högt passningstempo gjorde att vi direkt fick rikta in oss på försvar de inledande minuterna. Därför var det som ett knytnävslag i magpartiet när motståndarna satte 1-0 redan efter 4 minuter efter att man skapat kaos framför Åberg i LEIF-kassen efter en fint slagen hörna. Framförallt hörnorna var hemmalagets främsta vapen. Dels genom sin duktiga skytt på de fasta situationerna, dels på grund av sina fyrtorn och huvudstarka anfallare. Vi lyckades dock freda målet de kommande 20 minuterna och skulle efter en inledning full av passivitet, dåligt passningsspel och allmänt osynk i lagdelarna, äta oss in i matchen. Runsten/Möckleby trubbades som vi förutsåg av i sitt presspel. Hade de haft kapacitet att hålla i den pressen hade man troligtvis inte spelat kval till division 4. Hade vi inte varit kapabla att förbättra vår spel hade vi nog inte heller gjort det. Vi får dock ny luft och strax har vi en nick i ribban av Anton Nilsson efter en fint slagen hörna i minut 25. Det var starten för vårt rejäla övertag resterande delen av halvleken där vi trycker på för kvittering och ett bättre utgångsläge i andra halvlek. Med dryga halvtimmen spelad kommer så även kvitteringen där Anton A hittat in till en Anton Nilsson som med en slängnick pangar in bollen i gaveln med pannan. Vi var på gång!

Knappa kvarten kvar av halvleken och vi lyckas vaska fram en hel del bra chanser på både fasta sitatuationer och genom spelet. Skärpan i det sista momentet är dock inte där utan vi får gå in i paus vid ställningen 1-1.

I paus byts Hedin ut för Petter som direkt ökar vår löpkapacitet framåt i banan. Vi hade tämligen bra kontroll defensivt mot R/M och kunde således lägga lita krut framåt för att kunna åka hem med 3 poäng. Vi hade oerhört svårt på förstabollarna då vi mötte ett otroligt skickligt lag i huvudspelet. Andrabollarna var det vi fick rikta in oss på och kunde tämligen ofta snappa upp bollar på så vis. Motståndarna började bli långa efter lite mer primitiva bollar i djupet vilket gjorde att omställningsmöjligheter uppstod för oss. Under den inledande 20-minutersperioden i andra är det mestadels hawaii-fotboll som utspelar sig på Runvallen. Båda lagen går stenhårt för omställningar men där båda lagens försvarsspel håller tämligen tätt. Stoffe provar på volley strax över, inbytte Mahdi provar att vika in och hitta maskorna. Inget går in, inte heller R/M:s lägen som mest kunde konstateras var lite på chans från antingen ambitiösa avslut eller gruff på fasta situationer. Den gode domherren Hampus Savolainen fick mer och mer att hålla koll på och har svårt att hänga med när båda lagen inte håller igen det minsta på krutet. Lite halvskumma satsningar belönas med ”fair-play” och små axel-mot-axel-dueller ger frispark, på båda håll. Något som gör att spelet mattas av något. Inbytte Lucas Schölin tilldelas otroligt nog matchens första ostskiva efter en sådan sekvens. Klockan tickar upp mot 91 minuter och vi lyckas vaska fram en sista målchans. Martin hittar Anton som plockar ner en felvänd boll, provar avslut, block tyvärr. Lucas Schölin snappar upp bollen ur ingenting och blir klippt(!?) och domaren blåser? SLUT?! Ett sjuhelsikes skri ekar ända till Böda och det är förhållandevis ofattbart att domaren inte kan se den situationen som ett regelbrott. 1-1 alltså, och efter att ha fått ta några djupa andetag får man konstatera att domaren troligtvis behövt ha cojones av stål för att våga blåsa straff där. Den är kontroversiell, men fan, är det någon annan minut i matchen så kommer det vara straff. Ibland hatar man den mänskliga faktorn. Men det är nog ytterst få i vårt sällskap som hade vågat ta straffen. Nu fick domaren ta besvikelsen från oss och den tillresta publiken, det var nog det lindrigaste, istället  för att Runstens/Möcklebys supportrar skulle beordrat stängning av Ölandsbron för att ta en diskussion om det domslutet. Inte helt okontroversiellt. Den efterföljande straffläggningen för vi pisk i. Erik slår en boll som hamnade i omloppsbana runt jorden, Mahdi fick knappt styrfart på sin. Det lär dock inte avgöras på dessa straffar när väl kvalgruppen ska summeras.

1 poäng borta får vi vara nöjda med, även om vi gärna hade tagit 3 för att befästa vår kvalgruppsledning. Vi är fortfarande i pole-position och ska göra allt i vår makt för att spela division 4 även nästa år!