Single Blog Title

This is a single blog caption

Kryss i Slaget om Möckeln

Catchig titel va? Men lite så var det faktiskt. Liatorp/Eneryda och Delary/Pjätteryd gjorde på fredagen den 6 september upp i ett oerhört viktigt derby på Enevallens numera helt makalöst fina fotbollsplan. Gräsklipparna hade gjort jobbet. Vi hade i princip inga spelaravbräck och inte heller motståndarna tillsynes. Närmare 300 personer kantade planen i ett möte som slutade på sämsta möjliga sätt för båda lagen. 2-2.

Laget:

Simon

Anton A – Erik – Patrik – Martin

Nicke – Stoffe – Petter – Oskar

Anton N – Petersson 

Bänk: Viktor, Mario, Rasmus, Max, Hedin

Match inleddes något trevande från LEIF:s sida som hade svårt mot ett extremt omställningspräglat motståndarlag som tillät oss hålla boll för att sedan straffa oss vid lite tämligen enkla misstag. Flera gånger den inledande kvarten tog D/P vara på vårt lite nonchalanta passningspel och beslutsfattande och kunde kontra mot en flera gånger blottad backlinje. Därför var det lite som en blixt ur klar himmel som vi sedan tog ledningen med dryga kvarten spelad. Erik Jakobsson nådde högst på Christoffer Bengtssons hörna och efter lite kaos i straffområdet låg bollen i mål. 1-0 till oss och D/P var tydligt skärrade. D/P som tappat rejält efter deras överlägsna vår kom till oss med svag form och det blev vi som nu i stället drev på och således gjorde matchbilden något jämnare. Dessvärre drabbas vi av ett avbräck när Patrik Sjöbloms baksida åter började spöka. Anton A klev in i mittlåset jämte Erik, Oskar klev ner på högerbacken och Viktor Bengtsson in som vänsterytter. Samme Bengtsson skulle sedan, med 3 minuter kvar av halvleken uttöka till 2-0 efter att Marcus Petersson sprungit sig loss på vänsterkanten. Spelat in till Viktor i straffområdet som med en riktigt sunkig träff placerat in tvåan. Ett extremt viktigt mål. Dessvärre reducerar DIF/PIF precis innan paus efter en kontring där deras ytter prickat Oskars ben och bollen slinkit in under Simon i LEIF-målet. Ett psykologiskt tungt mål.

I andra satte D/P av naturliga skäl oss under stor press för att åter kunna ta kommando i matchen. Vi är rejält tillbakapressade av deras konstanta långbollar på deras skickliga offensiva kvartett. Vi kan dock då och då sticka upp och kontra men det är under de inledande 15-20 minuterna hård press på LEIF:s planhalva. Efter 65 minuter kommer 2-2 efter en fast situation. D/P lyckas dock inte behålla sin press utan det är vi som tar över. Matchen faller, med kvarten kvar att spela in i ett mindre kaos där chanserna avlöser varandra. Spelet blir tuffare och domartrion som fram till denna stund höll en mycket hög kvalité tappar matchen fullständigt som följd av den höjda intensiteten. Mario och Rasse byts in för att ge oss speed i anfallen och vi kan flera gånger rinna igenom att D/P försvar som sånär lyckas hålla oss stången. Under den sista 15-minutersperioden har vi två solklara straffar som frias av domaren. Vi har även en rad incidenter åt båda håll som gör att stämningen blir usel. Matchen slutar till slut 2-2 och det är två djupt frustrerade och besvikna lag som går av Enevallen.

Ett kryss som blåser bort oss från seriesegern med största sannolikhet och innebär att vi alltjämt har goda chanser att hålla kvalplatsen. Nu väntar tre matcher av viktig karaktär. Vi får se hur långt det räcker.