Single Blog Title

This is a single blog caption

Debacle i Vislanda

Efter tre raka segrar var LEIF redo för att kamma hem en fjärde. Så blev det inte. Ett vilt kämpande Vislanda knep alla tre poängen och ett LEIF som imponerat rejält i inledningen av säsongen gick inte att känna igen någonstans. Det fick bli ett lite senare referat den här gången. Detta för att undertecknad inte ska råka skriva saker i affekt och på så vis skapa sig ovänner, i kontrast till vissa andra föreningars webmasters i närområdet.

Laget

Simon

Oskar – Anton A – Marcus – Jonte

Nicke – Petter – Stoffe – Rasse

Herman – Anton N

Bänk: Viktor B, Micke, Tobbe, Max, Hugo.

LEIF hade för andra matchen i rad tvingats möblera en del i elvan sedan Anders Karlsson kurerar sig från smällen mot Alvesta innan påsk. Erik Jakobsson bestämde sig för att bejaka sin inre tonåring och tittade på Swedish House Mafia i Stockholm. Vislanda å sin sida har blandat och gett i inledningen av säsongen efter degraderingen från division 4 förra säsongen. Klockan 19 blåste Eneryda-bekantingen Patrik Sjöblom blåsa igång matchen som började med fart.

Redan efter 1 minut sprang sig LEIF loss i offensiven och Anton Nilsson serverades fritt läge. Dock hamnade avslutet över. Minuten efter var det på gång på andra hållet. LEIF slarvade på mittplan och hemmalaget kunde ställa om. Efter passivt försvarsspel hamnade bollen vid straffpunkten där en Vislanda-spelare dök upp och skyfflade upp bollen i Simon Segerbergs vänstra kryss. Kass öppning minst sagt. Men vi kunde bättre. Vi skulle visa att vi var bättre.

Vi försöker sakta men säkert etablera övertag men har oerhört hög felprocent både i mottag, pass, löpningar och allt som krävs för att generera ett ordentligt spel. Vislanda är inte särskilt bra, man spelar oerhört primitvt och destruktivt. Men man spelar med enormt mycket glöd och hjärta. Någonting som vi faktiskt kan lära mycket av. Men enbart den aspekten.

Vislanda krigar och är först in i de flesta duellerna halvleken igenom och inte blev det bättre när man hugger direkt på ett bolltapp från vår sida. Vislanda attackerar och vi drar på oss en frispark. Frisparken sitter och vi har 2-0 i baken på två tillsläppta chanser. Vi kommer inte alls upp i nivå och vi slutar spela för varandra.

I paus känner vi att vi har så oerhört mycket mer att ge. Vi är så pass mycket bättre. Men det sitter i huvudet. Vi måste ta duellerna och vi måste nöta ner motståndarna som springer som djur.

Vi får till ett relativt hårt tryck direkt. Motståndarna har svårt att hänga med när vi väl sätter fart och hittar rätt. Redan efter 55 minuter kommer reduceringen. Anton Nilsson rinner igenom och stänker in 2-1. Nu var det bara att köra. Men det händer för lite. Rasmus och Anton har båda guldchanser men vi är inte påkopplade. Vi är inte 100%. Vi är ta mig fan inte ens 75%.

Med 10 minuter kvar kommer sista kallduschen när Vislanda göra 3-1 på en fast situation. En boll som var ute med åtminstone en meter. Hela LEIF-laget släppte vid tillfället sina positioner och fokuserade på att få till en ny forcering. Linjemannen som har detta ansvar, står vid detta tillfället 30 meter från situationen. Vilket man kan diskutera är särskilt lämpligt när det handlar om matchavgörande mål.

Dock är det ingenting som skulle gett oss någon som helst upprättelse. Man kan inte klaga på ett destruktivt och primitivt hemmalag, man kan inte gnälla på linjemän och man kan inte gnälla på den ojämna högerkanten eller stanskotten på mittplan. Vi har bara oss själva att skylla. Vi är så förbannat mycket bättre än det vi visade upp den regniga fredagkvällen i Vislanda. Varje säsong står man för ett bottennapp. Förhoppningsvis var detta vårt. På fredag väntar Angelstad på hemmaplan. Då ska vartenda j*vel i Angelstad se, höra och känna att det är LEIF man möter och då ska man vara förbannat bra för att slå oss. Skiten vi visade upp i fredags var förhoppningsvis bara en engångsföreteelse. Nu är det dags att visa vår trogna supporterskara att vi har så otroligt mycket mer att ge. Det är bara att se framåt och ta nya tag!