Single Blog Title

This is a single blog caption

SPECIAL: DIVISION 5 SÖDRA 2018

Så var vi här igen, två år har gått och livet har gått vidare för de flesta sedan vi slogs samman inför säsongen 2015. Nu laddar vi om inför en ny säsong. Efter en vinter som aldrig verkade ta slut har de flesta nu börjat känna de friska vårvindarna och förhoppningsvis kommer nu även gräset växa sig fint till matcherna. I år har LEIF hållit sig lite mer anonyma inför årets säsong. Vi har lite svårt och se hur det ska gå och även lite svårt att veta vart vi själva står. En sprillans ny serie-konstellation med en mer östlig inriktning med flera nya lag banar både väg för en spännande och kanske lite sämre serie för vår del sett till avstånd. Vi själva har även genomgått en del förändringar, bland annat i vår ledarstab där Frank Ekstrand tackat för sig efter två år som assisterande. Jämte Urban Bengtsson kommer Anto Susak och Niklas Hedin ta plats. Utöver denna tränar-troijka kommer den alltid så fantastiska Stefan “Boris” Johansson fortsatt vara målvaktstränare. Kent-Ove Johansson kommer vara lagledare och Oscar “Shaggy” Ekdahl kommer vara U-lagets lagledare.

Årets frimånad var fram och tillbaka som den brukar och när den hela sammanfattades i mitten på december stod det klart att det blivit ett par gubbar ut och ett gäng in.

IN: Lucas Schölin (2000) (från Älmhult), Shabir Safi (1999) (från Urshult), Niclas Jonsson (1996) (från Göteryds BK), Albin Wirell (2000) (från Virestad). 

UT: Mathias Wikingsson (1987) ( till Virestad), Viktor Lööf (1989) ( till Göteryds BK), Jon Bengtsson (1991) (till Sandsbro). 

I övrigt har truppen sett något tunnare ut under försäsongen där de äldre rävarna trappat ner något på sin träning medan en del andra är oklara gällande deras medverkan i LEIF:s upplaga 2018. Oavsett har en fortsatt bra närvaro på försäsongen gett oss möjligheter som få andra lag i dagens fotbollsklimat har. Efter inomhusträningar från slutet av oktober drog LEIF anno 2018 ut på Haganäs konstgräs-plan i slutet av januari och inledde en helvetiskt kall och blöt försäsong. Efter en månads löpande i kylan väntade träningsmatcherna runt hörnet och den 24:e februari spelade vi vår första match för säsongen mot seriekonkurrenten Ingelstad IK, en match som slutade 1-1 efter en god insats av de 12 för dagen orangeklädda LEIF:arna. De följande matcherna mot Tingsryd och Delary/Pjätteryd slutade med kryss 1-1 respektive seger med 2-1. De båda matcherna följdes upp av ett debacle mot Ryds SK där vi fick stryk med 3-2 och den följdes upp av ytterligare en förlust mot Glimåkra nere i Skåne. Härefter skulle det vända och under påskhelgen tog vi en stabil seger med U-laget på fredagen mot Göteryd (3-1) och en med A-truppen mot Agunnaryd (seger 1-0). Helgen efter åkte vi till idylliska Båstad för träningsläger där vi i kombination med överflödig mat och dryck även försökte svetsa samman gruppen med förhoppningen om att bli bättre fotbollsspelare. En träningsmatch spelades även här mot Hasslövs IS, i ett så kallat genrep som slutade 9-1 till LEIF:s favör. Nu var det dags för seriepremiär mot nykomlingen Moheda, trodde vi. De gulsvarta hade dock slarvat i framförhållningen och inte fixat en alternativ spelplan efter årets ryss-vinter så matchen blev helt enkelt framflyttad till ett senare tillfälle. Det sög ju. Istället fick vi boka in en panik-träningsmatch den 14:e april och Göteryds BK ställde vänligen upp igen och vi kunde enkelt vinna med 6-0 i en match som inte kommer bli ihågkommen som den mest svåra vi spelat. Så nu står vi här istället, med en grästräning i benen med spöklaget Norrhults BK väntande på fredag. Välkomna till Enevallen, för premiärmatch den 20:e april.


Precis som tidigare år kommer även våra motståndare att granskas i den mån det går. På många sätt blir det lite mer arbete detta året då det finns en hel drös klubbar som vi inte stött på i några som helst sammanhang. Därmed blir det en rejäl bildning inom området den här säsongen för undertecknad. Rättelser tar tacksamt emot och jag hoppas att det blir en trevlig läsning för samtliga parter med förhoppningen att eventuella pikar och favoriseringar tas med en stor nypa salt. Dessutom kommer eventuellt vissa klubbar få en betydligt mer djupare beskrivning på grund av de geografiska faktorerna.


Furuby IF.

Furuby IF är precis som sin granne Åryds IK ett notoriskt jojo-lag som pendlat från att ligga och harva i division 6 och till att slåss om topplaceringar i division 4. Efter framgångs-åren 2015 och 2016 åkte man säsongen 2017 ur division 4 med dunder och brak och befinner sig återigen i samma serie som oss, precis som året vi spelade division 4. Furuby gjorde under sina framgångsrika år sig kända för sina afrikanska fotbolls-artister som bidrog med massvis av mål och shower. Dessa är dock inte längre i klubben utan har dragit till högre divisioner med lönekuvert. Kvar står nu en drös med spelare, en del lokalpatrioter och en del studenter medan den absoluta spetsen är som bortblåst vilket även försäsongen vittnat om efter förluster mot bland annat Lammhult, Åby/Tjureda och Växjö Norra(3-4, 4-0, 6-0.) På transfer-sidan har det också sett relativt tufft ut. Bland annat har Liatorpsbekantingen Adam Berntsson gått till Växjö Norra efter flera år i FIF. Delali Ayewubo har gått till Lessebo och John Welander till Hovmantorp. In har däremot meriterade Drin Shasivari kommit med meriter från Ljungskile SK i superettan. Furuby är och förblir svårtippade och kommer troligtvis blanda och ge i sina prestationer. I helgen (13/4) åkte man bland annat på pisk i seriepremiären när Vissefjärda skrällde och vann på Norrmark med 3-4.


Häradsbäcks IF.

2015 startade HIF upp igen efter att ha varit vilande sen 2011. Bakom uppstarten låg ur-häradsbäckarna Emil och Kalle Göransson som tillsammans med tidigare häradsbäckare och ett gäng kompisar drog igång den blåvita föreningen igen i division 6. Att vara slagpåse som på slutet av 00-talet var det inget tal om utan man inledde redan 2015 sin marsch mot högre divisioner. Första året hamnade man i toppen av tabellen men lyckades inte rubba numera nedlagda Midingsbygden och Hjortsberga utan tog nya tag säsongen efter. Man gick obesegrade genom serien men på grund av serieomläggningen tvingades man kvala och där räckte man inte riktigt till utan fick spendera ytterligare ett år i 6:an trots en överlägsen serieseger. Året 2017 var det dock inga frågetecken utan nu gick man rakt genom serien med enbart två förluster och man hade därmed tagit sig upp till division 5. Under frimånden skedde ytterst få förändringar där marginal-spelare i truppen försvunnit och där meriterade Binjam Semere (tidigare bl.a. Älmhults IF) och Lucas Antonsson (lillebror till Leeds-proffset Marcus Antonsson) förstärkte. Även en drös juniorer från Älmhults ungdomslag anslöt innan försäsongen kunde dra igång. Inget lag i hela Småland har haft sånt oflyt med träningsmatcher som Häradsbäck haft. Virestad, Torpa, Wexiö FK är bara några av de som lämnat återbud till träningsmatcher och Häradsbäcks matchstatus går därför att spekulera i. Oavsett är Häradsbäck likt ovan nämnda Furuby oerhört svåra att placera. Häradsbäcks styrka får dock ses i deras material som är ett sammansvetsat gäng där nästan samtliga har spelat division 5 eller högre tidigare. Däremot återstår det att se hur materialet påverkas av division 5 där man inte är överlägsna som i division 6. Det kommer troligtvis medföra fler avstängningar, fler skador och även fler matcher för gemene spelare. Precis som alla andra lag har Häradsbäck sina punkter som är ömtåliga och som man brukar säga så är det laget som oftast spelar med sin bästa startelva som slutligen presterat bäst under året. För oss motståndare blir det främst att hålla koll på högeryttern Jesper Skogs vänsterdojja och Kalle Göransson på det centrala mittfältet. Det blir ett nöje när seriens troligtvis hetaste derby, i konkurrens med Nöbbele mot Ingelstad, äger rum för första gången den 18:e maj.


Ingelstad IK

Ingelstad har haft otur de senaste åren sett till serie-indelningarna. Man har varit och vänt ända ute vid Kalmarsund men i år har man fått en betydligt snällare placering och hamnat i en betydlklartigt sydligare ”södra-serie”. Man har ändå gjort det bra tidigare då man 2016 slutade 2:a bakom rivalen Nöbbele BK efter en nervkittlande serieavslutning. Förra året gjorde man det också bra och tampades bakom suveräna seriesegraren Åryd med övriga klubbar om de åtråvärda kval-platserna uppåt. Dock räckte det inte den gången utan man slutade 4:a i serien. Ute på Ingelvi har Ingelstad sitt fäste och där tappar man inte många poäng. Ingelstad har inför den här säsongen behållit stora delar av sin stomme och förstärkt med bland annat Felix Albrekt och Anel Grozdanic från Tingsryd United och Adrian Karlsson Räppe GOIF med erfarenhet från spel i Oskarshamns AIK. Med förra årets trupp, ihop med dessa tillskott, bör Ingelstad ses som lite favoriter i serien. Adam Helge kommer fortsätta göra sina mål även om denne gjorde lite skralt med sådana förra året. Kanske kommer förra årets bäste målskytt Joakim Lindh göra ännu fler mål i år? På försäsongen har Ingelstad matchats tufft mot mycket kvalificerat motstånd som Växjö BK, Lessebo GOIF, IF rejban, Alvesta samt oss själva. Det har blivit blandade resultat med vinster och förluster men som helhet får man säga att Ingelstad presterat bra under dessa kalla månader. Ingelstads favoritskap innebär troligtvis också att flera lag kommer tvinga över initiativet på deras sida och då krävs det mönsterbrytare och spetsspelare. Frågan är om Ingelstad faktiskt inte istället är ett mycket väloljat maskineri som bygger mycket på den kollektiva insatsen? Baserat på det undertecknad sett är så fallet och Ingelstad kommer få vänta sig defensivt inriktade motståndare som kommer tvinga IIK till initiativen. Särskilt mot de flera nykomlingar i serien som gärna kontrar och straffar de mer spelförande lagen. Oavsett kan vi nog räkna med att Ingelstad kommer slåss om de tre översta platserna. Är det i år Ingelstad går upp?


Konga SK 

Konga SK är tillbaka i femman efter ett par år i i division 6 och tog sig upp med besked efter serieseger framför årets seriekollega Vissefjärda i Emmaboda-sexan förra året. Nu är man tillbaka och har som varje nykomling sig bör, ha som målsättning att hålla sig kvar. Mycket av truppen som vann serien förra året har stannat sig kvar. Viktigast av allt kanske är att interna skyttekungen Johan Wallin (21 mål) finns kvar och kaptenen Simon Olofsson även han. Utöver dessa två pjäser finns det liten information för oss i sydvästra Småland att ta del av utan mycket får helt enkelt vara spekulationer. I årets serie får vi även ta del av ett fint derbymöte mellan Tingsryd och Konga, ett möte som faktiskt ägde rum när de båda lagen planenligt startade serien. Mötet slutade med seger för ”storebror” Tingsryd i ett jämt möte på Örmovallen i Konga. På försäsongen har man gått starkt genom Hyundai cup där man gick obesegrade genom gruppen och gick segrande ur den samma efter möten med Flygfors/Gadderås, Orrefors IF och Bosnien-Hercegovina IF Emmaboda. I övriga träningsmatcher har man bland annat fått pisk av Vissefjärda och vunnit mot Skruvs IF. Inte de mest meriterande motstånden sett till vad de kommer ställas mot i serien. Ny tränare har man också, i form av Tomas Juhlin som säsongen 2017 tränade Skruvs IF. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om Konga SK inför den här säsongen, av den anledningen att serien är så öppen som den är jämfört med förra årets femmor (södra och sydvästra) där Åryd och Norra var helt suveräna favoriter. En klart imponerande serieseger i Emmaboda-sexan men nu ställs det helt andra krav på både bredd och kvalité.


Moheda IF

Ja, då var man tillbaka uppåt igen efter den totala misären och som egentligen drog igång säsongen 2007. För er som inte vet hur tidigare division 3-laget helt plötsligt blivit en nykomling i division 5 bjuder vi därför på en kort historia-lektion. Det hela började när Moheda IF under ledning av IT-miljonären och storsponsorn Björn Sundeby skickade in en motion om att skrota 51%-regeln, svensk idrottsrörelses flaggskepp, som innebär att medlemmarna alltid har majoritet i idrottsföreningarna. Idén var mer eller mindre att skapa en elit-klubb i Moheda under namnet FC Glooip, efter densammes företag. 2013 blev det däremot avslag under riksidrottsmötet och efter säsongen valde Björn Sundeby att istället sponsra Östers IF vilket fick ödesdigra konsekvenser för Moheda IF som säsongen 2015 började om i division 6. Där har man nu harvat i tre säsonger för att förra säsongen äntligen ta sig upp i femman och närmre de nivåer som faktiskt hör hemma på. Vägen till femman var dock inte helt utan komplikationer utan man knep en kvalplats i Växjö-sexan och kom tvåa i kvalgruppen efter möten med Agunnaryd, Hamneda och Swebih, dock tilldelades man en friplats när Nickebo drog sig ur division 5. Inför säsongen har Moheda förstärkt en relativt gedigen trupp med spelare som Adam Ljungberg, tidigare Grimslöv och Sandsbro, Erik Persson från Slätthög och Johan Sträng, från numera nedlagda Hjortsberga. Johannes Petersson är fortsatt tränare och klubben har inför säsongen även förstärkt i organisationen med Martin Petersson, som vi känner igen från Hjortsberga IF, då det var han som mer eller mindre drev stora delar av den föreningen innan man nu lades ner i vintras. Utöver dessa nyförvärv har men även en anfallare av hög kvalité i form av Axel Nilsson som sprutat in mål de senaste åren. På försäsongen då? Jodå, man har spelat ett gäng matcher mot blandat motstånd. Bland annat har man slagit Guddarp, Lammhult, Rottne och Hultagård. Enda förlusten kom mot Vederslöv där slutresultatet skrevs till 7-2 till de grönvitas favör. Ändå relativt starkt med tanke på att man varvat konstgräs-träningar med grusträningar inne i klassiska bollhallen. Moheda känns på förhand som en joker med potential att etablera sig i femman och baserat på spelartruppen och de övriga lagen i serien känns Moheda, ihop med Växjö Boys, som nykomligen med störst möjlighet att hota på övre halvan.


Norrhults BK

Norrhult, hemmahörande på kanske Kronobergs vackraste idrottsplats, Odenplan, är det ett lag som kan ställa till det för den mest skickliga liraren. Det fick minsann vi smaka på förra året då de tog 6 poäng av oss utan att egentligen spela särskilt bra. Däremot är man förbannat effektiva och är ett riktigt krigargäng med ett par riktigt kvalificerade spelare. Målvakten, Alexander Lindahl, stor som ett hus så inläggspel är helt meningslöst. I anfallet har man Joakim Jakobsson som kom in från Lenhovda förra året och gjorde 12 pytsar i division fem. Året innan gjorde han 20 i division sex. I övrigt har man en jämn trupp med en mittfältsmaskin i form av Mustapha Sock som tillsammans med de två andra står för den absoluta spetsen i detta lag. Annars har det varit oerhört tyst om Norrhult inför den här säsongen och har enbart spelat två träningsmatcher mot Näshult och Alstermo som slutade med kryss respektive seger. Alltså är det ungefär samma känsla som i fjol då vi inte hade en aning om vad Norrhult gick för. Är alla kvar? Vad är målsättningen? Det finns mycket att önska gällande informationen som går att ta del av från klubben i Uppvidinge.


Nöbbele BK

Nöbbele, ytterligare ett lag som vi inte stött på den senaste tiden, inte ens innan sammanslagningen, förutom i B-lagsserien 2015 då de förnedrade vårt slutkörda ”dagen efter diö-dan”-gäng med 11-0 där den gamle Tobias Johansson spelade anfallare. Laget ute på Värnövallen har däremot haft några bra år senaste tiden och kvalade så sent som 2016 till division 4 men föll i kvalet mot Delary/Pjätteryd, Gullabo och Växjö Norra. Förra året gick det lite tyngre men man slutade på en hedersam 5:e plats tätt bakom grannen och rivalen Ingelstad IK. Det råder inga tvivel om att Nöbbele bör kunna prestera fint i årets serie. Särskilt med tanke på sin målmaskin på topp, Filip Bengtsson som stod för hela 32 strutar i förra årets division 5 södra och blev dessutom skytteligavinnare. Kanske till och med bäst i hela Kronoberg. Under frimånaden har Nöbbele BK hållit en relativt låg profil där det inte finns mycket information att tillgå gällande nyförvärv och förluster. Kanske har man mest lagt fokus på att behålla förra årets manskap. På försäsongen har man blandat och gett mot mycket kvalificerat motstånd. Exempelvis har man slagit seriekonkurrenten Vederslöv men fått stryk av Rejban och Slätthög med ganska stora siffror. Därmed går det inte att dra för stora växlar av träningsspelet då det som bekant inte genererar några poäng. Att några klubbar från fjolårets sydvästra femma och fjolårets södra femma nu spelar i samma serie blir på många sätt en ny sorts utmaning då man faktiskt har svårt att säga hur mycket det skiljer mellan de olika serierna. Rimligtvis lär Nöbbele, vars anfallare inte verkar ha fått måltorka, kunna vara med i toppen och slåss om de åtråvärda och ganska öppna topp tre-placeringarna.


Tingsryd United

Tingsryd United, den ”nybildade” klubben som startades upp, eller snarare bytte namn efter att Väckelsång IK blev en del av fotbollssektionen 2007. Efter några år i elitfyran och divison 4 har nu Tingsryd hållit sig i division 5 och har med en hårsmån undvikit division 6. Ett kritiskt läge var när man ställdes mot Midingsbygden i kvalet till division 5 2015 och lyckades efter många om och men vinna dubbelmötet med grannen. Nuförtiden har däremot Midingsbygdens IF inte längre ett fotbollslag, vilket troligtvis är bäst för fotbollen i Tingsryd kommun. Att vara nummer två i Tingsryds kommun med jätten Älmeboda/Linneryd som granne är dessutom inte lätt och några av de senaste säsongernas bästa spelare har med högre divisioner i sikte lämnat för de orangeklädda. Däremot har Tingsryd inför i år satsat på yngre skolade förmågor för att kunna bygga ett lag inför framtiden. På frimånaden har bland annat fyra spelare anslutit från numera nedlagda Urshults IF och man har även fixat in en ny tränare i form av Thomas Svensson som senast tränade Emmaboda IS. Det mest meriterade nyförvärvet är ändå målvakten Filip Heinvall som anslutit från Räppe GoIF. På försäsongen har det gått okej med bland annat seger mot Emmaboda, kryss mot oss och en förlust mot Lindås/Långasjö. Frågan är hur Tingsryds orutinerade manskap ska prestera i årets serie? Hur klarar man sig utan fjolårets målspruta Amer Catak? Har man en joker? Det återstår att se.


Vederslöv/Dänningelanda IF

Så, då möts vi även i år. Det känns nästan som att det bildats en mindre rivalitet mellan oss och V/D sett till de senaste årens mycket tighta matcher. Däremot är de alltid trevliga och spännande där båda matcherna förra året avgjordes i matchernas absoluta slutskede. Vi alla minns Robin Peltolas 3-2-mål i 93:e på Enevallen och vi minns även V/D:s 1-0-mål i 90:e på Dänningevallen i augusti. Nåja, det blir säkert gemytliga möten i år med, särskilt med tanke på att Vederslöv/Dänningelanda verkligen ser ut att kunna ta det där sista steget i år. I mångt och mycket har man behållit stora delar av truppen från förra året och förstärkt med bland annat Jakob Gull från Smålandsstenar men även Daniel Andersson från Sandsbro som definitivt spetsar till deras anfall. Vederslöv var länge med förra året och slogs om topp tre ihop med oss men gjorde precis som oss en alldeles för svag höst och fick till slut nöja sig med att sluta fyra, en bit bakom tredjeplacerade Vislanda. På försäsongen har man gått relativt starkt med en gruppseger i Hyundai cup men med förlust mot Nöbbele som nämnts ovan. Vederslövs styrka är som vanligt deras mycket jämna trupp som knappt består av någon extremt bra spetsspelare men inte heller av någon svag länk. Att man nu har spetsat med de offensiva pjäserna ovan nämnda står Vederslöv inför en serie som är oerhört öppen och där de bör kunna ligga i toppen. Kanske gör man en 2014 i repris?


Vissefjärda GoIF

Så var de tillbaka, det var ju kul, sa inget lag någonsin från sydvästra Småland som måste sätta sig nästan 2 timmar i buss för att spela borta på Widavallen. Särskilt inte när bortamatchen är i maj så man inte ens kan ta en runda om Öland när man redan är mer än halvvägs. Nåja, de rödvita fick till slut en friplats i femman efter att Vislanda tagit Rydaholms plats i divison 4 och de blir ett intressant gäng att följa, inte minst nu efter att man prylade till Furuby med 4-3 i premiären. Vissefjärda kom som bekant tvåa i Emmaboda-sexan och kvalade upp men kom trea i kvalgruppen framför Åby/Tjureda och bakom Möre BK och Bäckebo. Ibland har man dock tur och målet att gå upp nåddes till slut och spelande tränare Anton Malmqvists mannar får nu bekänna färg i division 5. På frimånaden har man varit mycket aktiva och plockat in hela 6 spelare från BiH-Emmaboda vilket man kan misstänka genererade i de sistnämndas tillbakadragande från seriespel 2018. Nåja, den enes död den andres bröd som man brukar säga. Mest meriterade nyförvärvet är nog ändå Simon Eriksson som kommer från Lindås/Långasjö i division 4. I övrigt har stora delar av truppen behållits och extra viktigt är säkert att målfarliga Max Welander och Samuel Häggbring är kvar, varav den sistnämnda gjorde hattrick i helgen mot Furuby. På försäsongen har man likt många andra klubbar (är vi de enda som inte spelar denna cupen?) spelat i hyundai cup och gått rakt genom gruppspelet efter tre raka segar mot Rockneby, Läckeby och Nybro U. I den följande utslagsmatchen stod man även också som segrare efter seger på straffar mot Timmernabben. Relativt oklart med andra ord vad det går att dra för slutsatser från vare sig nyförvärv eller träningsmatcher då Vissefjärda ligger i just Vissefjärda och de enda från Liatorp och Eneryda har troligtvis enbart varit i Vissefjärda på grund av fotbollsmatcher. Oavsett blir Vissefjärda en längre resa för oss men det är samtidigt svårt att se ifall Vissefjärda skulle höja kvalitén på serien jämfört med Vislanda. Premiäromgången vittnade åtminstone om annat.


Växjö BoIS 

Orkar man inte spela i division 4 i Växjö så får man skapa sin egen klubb. Typ så måste Dilovan Tercan resonerat när han startade upp Växjö Boys, numera Växjö BoIS, förra säsongen. Väldigt sunt tänkt då division 6 och 5-lag från Växjö verkligen är en bristvara med tanke på att alla rullar runt i division 3 och 4. Med undantag för Öster och Räppe då. Växjö BoIS inledde sin resa i division 6 förra året, och som man gjorde det. Man var klart bäst från början till slut och vann till slut serien i relativt överlägsen stil med enbart 2 förluster på 20 matcher. Mål gjorde man så det small om det, 74 st för att vara exakt och släppte in ynka 16 mål. Många av dessa målen gjordes av den effektiva strikern Ahmed Melhem, en spelare som vi lyckligtvis slipper bekanta oss med i division 5 då denne tagit steget till Lessebo GoIF i division 4. Växjö BoIS har hållt en mycket låg profil under vintern och det återstår att se hur laget ser ut. Det är inte omöjligt att de spelare som slog igenom förra året i sexan kan ha återvänt till sina forna klubbar, å andra sidan kan säkert ett kompisgäng och en debutsäsong i division 5 locka de vanligtvis flyttvilliga spelarna i Växjö-området. De som mest sticker ut i truppen är Kapten Amir Omerovic som spenderat stora delar av sin fotbollskarriär i Östers akademier och inte minst bör vi motståndare se upp för den mytomspunne Abjess Moba som undertecknad fick se göra cykelsparkar från halvplan i p11-fotbollen. På försäsongen har Växjö BoIS spelat i hyundai cup och slagit Kosta och Lenhovda med tennis-siffror men fick pisk mot V/D och gick därmed inte vidare till slutspel. Annars har man gett sig på flera duktiga fotbollslag i form av Slätthög och Grimslöv mot vilka man förlorade men krysset mot Torpa och segern mot Hovshaga är något som vittnar om att Växjö BoIS är rejält förberedda inför omställningen i division 5. Att Växjö BoIS troligtvis är den vassaste nykomlingen, det kan nog undertecknad ta gift på.


NU KÖR VI, LÄNGE LEVE LOKALFOTBOLLEN.